Jag säger bara hallelujah

 

Parillo blev så himla underbart fin. I början bråkade han lite, för jag ville att han skulle putta ut rumpan, men när jag sa åt  honom att göra det så puttade han bara in den, han gjorde alltså motsatsen för att slippa jobba. Vi ville förbättra det så vi gjorde lite sluta på långsidorna, men de blev inte så mycket bättre. Sen tog Pelle tag i tygeln medaln han var på han på baken så att han verkligen skulle lyssna, han blev lite frustrerad men konsekvenserna av de jobbet blev super bra.

 

Vi gick sedan över till att jobba i galoppen, där vi har jobbat med att kunna rida inanför spåret utan att Parillo ska vingla eller gå på dubbla spår. Det gick faktiskt väldigt bra, han lyssnade bra för mina skänklar. Vi jobbade också på en tjugo meters volt och fick honom att verkligen ställa igenom och att bli mer rund med en större galopp, de var han super duktig med.

 

Det sista vi gjorde var att vi travade lite på en volt och ställde och puttade ut rumpan, de var då jag kände hallelujah. Asså allt kändes bara så perfekt. Parillo har ju absolut inte så stort steg och så luftigt steg, om ni förstår vad jag menar med luftigt. Men de minutrarna, han tog för sig så extremt mycket mer än vad han brukar. Han fick större steg, jämnare takt och mer luftigt steg, jag bara njöt när jag satt där i sadeln.

 

Dessa träningar ger verkligen någonting. Jag vet alltid saker jag behöver öva på när jag går ut från ridhuset, jag har hittils alltid varit nöjd, jag får extremt mycket kunskap och hjälp som är riktigt bra att ha. Jag tycker verkligen att dessa träningar är värda allt!