Kan börja med dagens resultat - Utesluten. Och sedan säga att tävlingen var utomhus.

 

Ja, ska kanske inte ha så stort självförtroende och förväntan när det gäller tävling längre. Prescott kändes super duper bra på framridningen. Det var ca 10 startande kvar och jag går in på framhoppningen. Hoppar krysset två gånger, räcket en gång och oxern en gång med inga problem. Lät honom skritta lite sen ville jag ta oxer en gång till. Jag fattar galopp och rider med liiiiite högre tempo, kommer in bra men han tvär stannar. Jag tog om och han stanade igen.. Jag blev inte upprörd eller stressad eller what ever. Jag tog om ca tre gånger till mad samma resultat = ett stopp. Jag ville pröva en gång till, så innan svängen mot hindret peta jag honom på bogen och mot hindret så satte jag sporrarna bestämt i sidorna. Han hoppade, han flög, han kom över tänkte jag och var nöjd med framhoppningen. 

 

När jag kom in på banan gick jag runt och tittade lite på hinder och publiken. Jag fick startsignal och jag började rida vägen till första hindret som var en maxad oxer med en stor blomma som infångare. Han hoppade men rev med frambenen på frambommen. Hinder nummer två - svart vit vanligt räcke som skulle hoppas tillbaka, enligt mig väldigt snäv sväng. Jag fick inte med mig Prescott så det blev lite dragande och vi hamna super nära så han fick bjussa jätte mycket och hoppa stilla stående. Vi blev lite i obalans men det rättades till direkt för hinder nummer tre var dogleg från tvåan, väldigt krokig väg men vi klarade det i alla fall. Sen hinder nummer fyra var det lång väg till. Det var en linje med fyra galopp språng mellan, enkel räcke till oxer. Jag kom för nära hinder nummer fyra så jag red på tre galoppsprång till hinder nummer fem. Sen var det halvlång väg till hinder nummer sex. Också en linje, fast med fem galoppsprång till hinder nummer sju som var en oxer. Jag hoppar hinder nummer sex och vinglade till efter landning, hamna i korsgalopp och stannade på hinder nummer sju. Jag tog om, inge fel på fart, jag var lugn men fick ett stopp igen. "Aja, nu får jag väl vara ännu tydligare med hur hindrets ska hoppas tänkte jag, men jag måste vara bestämd" tänkte jag när han hade stannat. Nu när jag tog om så stressade jag verkligen inte, jag skrittade tills han blev lite lugn och lyssnade. Jag fatta galopp och styrde mot hindret, tog bestämt i sporrarna igen och han hoppade. Nu var det ett hinder kvar, inte alls så maxat eller svår väg till. Det var den längsta galopp sträckan. I god tid så ramade jag in han mot hindret, men nej tyckte han. Han skulle inte lyssna så han flyttade mot ytter och la av, typ. Så det fanna ingen idé om att komma över hindret tyckte han så han stanna. Speakern talade om att jag var utesluten men skulle ta ett hinder innan jag lämnade banan. Jag tog hinder nummer tre igen som jag innan hade kommit lite obalans till. Efter jag hade landat så tvär stannade jag honom. Sen galopperade jag igen. Jag gjorde det lite eftersom under hela rundan så var han inte i hel fokus så jag skulle se om han var med mig eller inte. Och det var han inte, han stannade tre meter efter jag sa att han skulle stanna. 

 

I det stora hela så vinglar det mellan om jag är nöjd eller inte. Jag är lite både och. Jag är nöjd över mig själv för jag stressade inte upp mig jätte mycket. Men jag är inte nöjd över Prescott för jag vet att han kan lite bättre.