Det började på Botkyrka ridsällskap när jag var ungefär 7 år kanske. Jag började i en nybörjar grupp och fick lära mig alla grunder för hästar, hur man borstar, sadlar, tränsar osv, väldigt väldigt basic. Senare under terminens gång fick vi lära oss hur man satt upp och hoppade av hästen, vi fick skritta några varv med någon bredvid som då ledde hästen osv. Dessa grunder låter väldigt lätta och onödiga, men de är nästan den största delen för att allting sedan ska fungera! Jag utvecklades väldigt mycket på Botkyrka och de har verkligen lagt alla mina grunder till ridningen och de var där jag lärde mig allt och fick all min kunskap. Jag red där ända tills jag köpte parillo, vilket är ca 5 - 6 år. Jag fick möjligheten att tävla lite där också på ridskoleponnysar, mest träningstävlingar men även nån eller några lokala tävlingar. Det gav mig också kunskap om vad som krävs för att kunna tävla och det var en väldigt, väldigt bra grund för mig!

 

Jag och mamma vart intresserade, inte på att köpa ponny utan att åka dit och kanske testa lite andra annolunda ponnyer jämfört med botkyrkas ponnysar. Maja och hennes mamma pratade med Mia som är den som ger lektioner och de bestämmde att jag skullle låna en ponny och Maja skulle rida sin egen och vi skulle ta en lektion tillsammans. Jag fick då rida på Parillo, som i då läget jag inte hade en aning om vem det var. Jag tog in honom, fick borta och lite så, och märkte direkt att han var hur snäll som helst. Lektionen gick super & jag var helt kär när jag åkte hem därifrån. När jag kom hem möttes jag av mamma som då inte var med på den lektionen för hon jobbade, hon frågade om det var kul och jag svarade som det var, att det var super duper kul och att jag var helt kär i ponnyn. Jag hörde på mamma redan då att hon var lite intresserad, och det gjorde mig lite pirrig. Vi bestämmde en till lektion, men då hoppning & då skulle mamma också vara med. Den lektionen gick också super duper bra och jag blev ännu mer kär. Mamma fastnade också lite för honom och vi båda började tänka tanken på om han skulle vara våran egen. Det tog en lektion till, vi hade ridit ut, mamma var inte där, de hade också gått super bra, och jag visste att jag inte skulle klara mig utan denna underbara ponny. Efter vi hade ridit ut satt jag och maja i fikarummet som fanns på stallet där, och jag fick ett samtal från mamma. ''Hej gumman, du kan säga till mia att vi vill köpa parillo'' Den meningen kommer jag aldrig att glömma och de är det bästa någon har sagt till mig i hela mitt liv. Jag blev helt i chock, började gråta av lycka, och bara rusade ut i hagen och kramade om min nya absoluta bästa kompis. Det var så det hela startade och nu är vi här! Efter ett och ett halvt år har vi från ingenting tagit oss upp till LB i både hoppning och dressyr och till och med fått placeringar. Jag ångar inte en sekund att vi köpte denna underbara ponny!